Många drömmer om en semester på hästryggen. Här får man äventyr, naturupplevelsen, utmaningen och inte minst ridningen. Hur man genomför en långritt beror på om man väljer att följa en ridled eller om man själv bestämmer en rutt. Hästmagazinet bjuder på en utförlig guide.

Lastade med svenska kavallerisadlar och mongoliska sadelväskor leder Claudia Martin och Elizabeth Passey från England hästarna Golden och Brutus. Det är en varm sommarkväll och de går i den långa allén som leder till gården Gryta Husby utanför Örsundsbro i Uppland. Här blir nästa anhalt för natten.

Det tog ett halvår att förbereda den sju dagar långa ritten genom Uppland. Att hitta hästar att hyra, bestämma var i Sverige långritten skulle genomföras och vad man överhuvudtaget ska tänka på när man gör en långritt, tog tid. Två gånger reste Claudia och Elizabeth till Sverige för att förbereda sig. Men tanken bakom långritten var inte bara för att ha roligt, det var också för att samla in pengar till ett gott ändamål.

— I England är det inte ovanligt att man blir sponsrad när man gör en utmaning, som till exempel att bestiga ett berg, förklarar Claudia på svenska med en charmig engelsk brytning. Hennes mor är svenska och har ett sommarställe på Finstaholm i Uppland. — Vi har samlat in pengar till en organisation som heter PWS Association som hjälper familjer med barn som har Prader Willi Syndrom, en genetisk sjukdom, fortsätter hon. Fast pengarna vi har samlat in använder vi inte för att täcka kostnaderna för att genomföra denna resa. Sammanlagd har Claudia och Elizabeth samlat in omkring 7000 pund. –Min brorsson är nästan ett år gammal och han föddes med Prader Willi Syndrom, berättar Claudia. Claudia och Elizabeth har kommit fram till Husby gård i slutet på allén. Visst, det är inga problem att övernatta här, säger gårdens ägare. Det är den sista övernattningen, vilket innebär att hästarna slipper bära på en del av bagaget dagen därpå. Tillsammans lastar de av hästarna och snart släpps de ut i en av gårdens hagar. De sätter snabbt upp varsitt tält och börjar laga en enkel middag på ett gasolkök. Myggorna börjar surra och mörkret faller.

Hästarna Golden och Brutus hittade de på Tenhults hästuthyrning utanför Jönköping. –Dessa två hästar är så lugna och har uthållighet, säger Elizabeth. Dessutom arbetar de bra tillsammans. Att ha erfarenhet är viktigt när man rider långritt. Claudia har haft hästar förr och Elizabeth har varit på häst resor i alla jordens hörn. –Från dessa resor har jag lärt mig några saker vi har haft nytta av i denna långritt, berättar Elizabeth. Det första är att ha fårskinn på sadlarna. Det gör att man sitter mjukare och det förebygger skavsår. I sommarvärmen reglerar den temperaturen på rätt sätt. Det andra jag har lärt mig är att kunna binda fast sina hästar vid ett högt hängande rep mellan två träd. (Se faktaruta).

För att förbereda sig tog de kontakt med the Master Saddler of the Household Cavalry, vilket är det brittiska kungahusets beridna livvakter. Där fick de tips om att sy ihop två ryggsäckar så att de tillsammans formar sadelväskor. –Vi hittade inga sadelväskor som var tillräckligt stora, förklarar Claudia. Vi har fått låna mongoliska sadelväskor från en vän, men dem använder vi endast sista dagen när vi har mindre bagage.

Det var från sommarstället på godset Finstaholm hästresan började och slutade. I en stor cirkel red de runt Uppsala. Ungefär åtta timmar om dagen och därmed trettio kilometer om dagen, mest i skritt. –Att rida långritt på detta sätt är roligare än på de hästresor jag har varit, för på detta sätt vet man inte vad som kommer att hända, menar Elizabeth.

Många äventyr har hänt på vägen. I skogen sjönk hästarna ner till knäna i sumpmark, men de tog sig ut igen. En annan dag följde en mamma med sina två barn dem under en hel dag. –De plockade kantareller och sjöng kantarellsången. Barnen fick rida på Golden och Brutus, berättar Claudia och ler. Och varje kväll när de kom till en gård fick de övernatta och släppa hästarna i en hage, eller ha de bundna mellan två träd. –Folk har varit väldigt gästvänliga, ingen har velat få betalt av oss, även när vi erbjöd det. Jag kan tänka mig att folk gärna ställer upp när de hör att denna resa är för välgörenhet, säger Claudia.

Dagarna blev långa. Ofta var de åtta timmar om dagen på resande fot. På hästryggen, men många timmar gick de bredvid och ledde hästarna. Något som är viktigt för både häst och ryttare. En av de största utmaningarna de brittiska ryttarna fick, var att hitta vägar att ta sig fram på. Stigar genom skogen finns inte på kartor och ibland måste stora vägar, broar och järnvägar passeras, och då gällde det att ha trygga och trafiksäkra hästar.

Efter en god natts sömn på gården utanför Örsundsbro, äter de frukost i de gröna. Utsikten bjuder på åkrar med gyllene spannmål som vajar i vinden. Claudias mor kommer och hämtar det de inte behöver under sista dagen. De sista 3 milen tar en hel dag att rida. De passerar slott, kyrkor, små byar och gårdar. Stundtals duggregnar det, men mest får de njuta av en värmande solsken. När godset Finstaholm syns i fjärran sporras hästarna till galopp. En lyckad långritt är avslutad och därmed målet att samla in pengar till ett gott ändamål.

Pubicerad i Hästmagazinets febr/mars nummer 2010.